ifrontmannahuset.blogg.se

Nåja, på sidan om att oroa mig för frost, rusar livet på som vanligt. Barnen växer så det knakar och lär sig nytt hela tiden, vardagssysslorna avlöser varandra och höstsysslorna i trädgården är i full gång. Efter vaken har Tobias ledigt i en och en halv vecka (förutom en jobbtur), så då ska vi försöka komma runt och hälsa på släktingar, beta av några punkter på to-do-listan och kanske passa på att ta någon riktigt ledig dag. Jag ska också passa på att komma bort hemifrån och umgås med lite andra människor, genom att jobba som volentär på ett flyktingboende. Det ser jag fram emot, för den kontakt jag hittills ha haft med boendena där har varit mycket trevlig.

Men nu ska jag återgå till att stirra på termometern, kolla på molntäcket och jämföra alla väderprognoser för natten som jag hittar. 

Vår 7,2m långa låda för sparris och rabarber blev klar. Nedre delen blev till och med fylldmed jord, så det är bara att gräva ner rabarbern om några veckor. I terrassrabatten behövde vi fylla på med jord och flytta om lite. Vinrankorna har fått sådan fart att alltingt annat som var i närheten av dem blev intäckt.

Nu är vi ett steg närmare att vara redo för hösten.

Har mest varit trädgården i fokus den senaste tiden. Tänkte ta en liten uppdatering på de där underbara busungarna våra.

 

Lillen springer och busar på som en tok. Han älskar att få leka med andra barn och är inte blyg av sig. Fortsätter det så här kommer det nog inte vara problem för han att börja i dagis i framtiden.

Han pratar, pratar och pratar i ett. Ofta tittar jag och Tobias frågande på varandra, för det kommer nya ord hela tiden och det är inte alltid det lättaste att förstå vad han säger. Men pratar, det gör han och det är så roligt att lyssna på vad han har att berätta. Och så sjunger han! Så gulligt att man smälter! <3

Visst, vi har våra kamper, bland annat är det svårt att få han att förstå att man inte får gå iväg från gården och så behöver han ju testa gränserna med fröken ganska ofta, men när kvällen kommer och han sover är det nog alltid allt det fina från dagen som jag kommer ihåg.

 

Fröken. Ja, där händer det nya saker hela tiden! Första tanden kände jag igår, hon kryper, yogar (står med händer o fötter i golvet och blöjrumpan upp mot taket), drar sig upp till stående och går längs med möbler. Allt har hänt på vad som känns som några dagar, egentligen kanske 10dagar, så jag hinner knappt förstå att min lilla baby börjar bli så stor.

Hon är världens gladaste baby. Skrattar, klappar händerna och avgudar sin storebror. Han är hennes stora idol och får de största leendena och hon följer med spänning med allt han gör. Just nu är hon ibland lite ledsen över att inte kunna röra sig lika snabbt som han, men nästa sommar har vi nog två som springer rint så vi blir yra(och funderar på hur vi ska inhägna gården redan nu. Helst gratis, så det begränsar ju lite, men vi får se var vi landar).

Maten har vi lite jobbigt med. Hon är milt sagt svårflirtad. Helst ska hon bara ha bitar att plocka i sig, puré och gröt duger kanske en sked eller två. Inget hon blir mätt av, så det dricks nog många flaskor mjölk ännu. Nu är min plan att gå fullt ut med plockmat åt henne. Brödbitar och lite grönsaker/frukt till morgonmål, kokta grönsaker och bitar av fisk/köttfärs vid lunch och middag och kanske lite frukt däremellan. Gröt hoppas jag ännu på få in som kvällsmål, men den tar jag paus med någon vecka nu. Kanske det duger snart...

 

Ja, så att sånt med våra små. Som inte känns så små längre (om några månader kommer jag igen att tycka att 'tänk så små de var i höstas'). Växer så det knakar och lär sig nytt hela tiden.

Vanligtvis brukar jag inte reagera så starkt på flunssa, utan kan hålla igång ganska bra, men inte denna gång. Jag är trött, trött, trött, trots att jag inte har någon feber. Helst av allt skulle jag bara bädda ner mig i sängen och stanna där ett dygn eller två, men det går ju inte riktigt. Igår försökte jag mig på att vila, men jag fick genast dåligt samvete över att inget blev gjort. Istället för att få skön vila stressade jag över att gräset inte blev klippt, att diskbänken svämmade över, att tvätten behövde hängas upp...

Nåja, nu är Tobias iväg på jobb, lillen sover i vagnen utanför och fröken håller på att somna här bredvid mig i sängen. Jag ska snart tassa ner och koka mera te åt mig, det konsumeras i mängder just nu, och samla inspiration inför nästa års odlingar. Det här året börjar vara på slutrakan, bara palsternacka, jordärtskocka och en och annan tomat kvar att skörda, men nästa år, nästa år är fullt av möjligheter.

I

Idag ställdes frågan " Vem åker från dessa trakter mot Åbo och vill föra kläder åt flyktingarna som bor där?". Jag och Linda funderade också. Vi ville ju hjälpa dem. 

Men ingen skulle åka ..

 

"Roadtrip?" frågade Linda mig och när jag ordnat barnvakt var svaret självklart ja! Så, nu strömmar det in meddelanden från människor som vill hämta saker åt oss. Nu ser det ut somom vi behöver två bilar och det känns ju jättebra! Att så många vill hjälpa! Nu skall jag söka igenom våra kläder och se vad vi har att ta med. Skor, tröjor, yllesockor...