1år
Nu är det ungefär ett år sedan jag sov hela nätter regelbundet.
Tidigt under graviditeten gjorde hormonerna att jag behövde upp på wc 1-2ggr/natt. När jag varit upp hade jag svårt att somna om, då en massa tankar och oro började snurra på i huvudet. Runt vecka 20 fick jag graviditetsischas och hade svårt att ligga en hel natt, så blev att gå runt i huset någon gång varje natt. Sen kom foglossningarna, lillen blev stor och började trycka på lungorna, jag var för varm för att kunna sova,lilles sparkar blev starka, tankar kring förlossningen, törstig...
Efter att lillen föddes blev det ju nog roligare orsaker till att vakna. Mat, tröst och hjälp att somna om är nu viktiga delar av nätterna. Jag har faktiskt glömt hur det är att inte vakna under natten och kommer nog vakna i panik första gången lillen sover en hel natt! Konstigt hur man vänjer sig vid splittrade nätter, för det mesta känns de ju inte ens jobbiga!:)
