Sista dagen
Då var den slut, lillens sista dag som 0-åring. Kan knappt förstå att min baby om några timmar blir 1år! Är nästan så jag vill stoppa tiden, men eftersom det inte är möjligt får jag nöja mig med att ligga i sängen och lyssna på hans andetag några meter ifrån mig, han som för ett år sedan låg i min mage. Då (och innan det) kunde jag nog inte riktigt förstå hur mycket det verkligen är möjligt att älska sitt lilla barn. Att, ingen skillnad hur trött man är, ett litet leende kan få en att glömma dagar av sömnlöshet och ett skratt kan få en att göra precis vad som helst för att locka fram det där härliga ljudet igen.
Kan säga att idag har det varit många "för ett år sen" när jag sett på klockan. Sista dagen utan vår pojke hos oss, en dag inbäddad i tidlöshet, dropp, lustgas, väntan, värkar, längtan och trötthet. En tung och jobbig dag, men ändå en av de bästa, för den gjorde ju att han kom till oss.
Och nu får jag somna till ljudet av hans andetag och någon gång på morgonnatten får jag lyfta över honom bredvid mig och sova och vakna tillsammans. Det finaste i världen!
