Gullungarna mina
Vi har haft en intensiv morgon och förmiddag med en fröken som bara vill vara i famnen (och helst amma hela tiden) och en pojke som då märker av att mamma inte ger honom så mycket uppmärksamhet, så han är lite högt och lågt för att få ordentliga reaktioner ur mig. Jag förstår honom, men det blir ju nog lite jobbigt när han ena minuten klättrar upp på pianot för att nästa minut stå uppe på soffans ryggstöd och knacka i fönstret och sen vidare till nästa plats igen. Vid 10.45 somnade fröken och sov en stund i vagnen, så då var det 100% lillen-fokus och efter det märkte jag stor skillnad på honom. Han var lugnare och gjorde inte en massa "hyss" mera.
Det märks verkligen stor skillnad på de dagar som fröken är nöjd, mest bara äter och sover, och de dagar som är som idag. De dagarna är det hur lätt som helst att vara tvåbarnsmamma, men sen kommer någon dag som denna och då känner jag mig så otillräcklig. Skulle helst klona mig, så att en av mig kan hålla fröken i famnen och den andra kan busa med lillen. Som tur går det bra att teckna och läsa med fröken i famnen, så det gör vi ganska mycket de jobbigare dagarna.
Nu sover båda barnen. Lillen hopkrupen i soffan och fröken i bärselen på min mage. Själv tog jag en snabbfixning här hemma när lillen hade somnat, så vaggades fröken till sömn samtidigt (tror jag sagt det förut, men säger det igen; bärselen är ett superköp! Helt klart värd sitt pris!) och nu har jag suttit vid köksbordet och slösurfat med en stor kopp te bredvid mig i nästan en timme. Nu är jag laddad inför den 1,5h som är kvar tills Tobias kommer hem.
Den är intressant, den där känslan av att inte räcka till. Även om man gör sitt bästa på alla sätt, känns det som om man är världens sämsta mamma. Jag vet ju att jag inte är ensam om dessa känslor och tankar, det är väl en av de där trevliga bonusarna med att ha barn. Men när jag ser på dem där de sover tryggt, lillen våt av svett i nacken och med ett hår som skulle passa på ett troll, och fröken gnyr till lite i sina drömmar och petar mig i sidan med sin lilla varma hand, då vet jag att jag är världens bästa mamma åt just dessa två bästaste, finaste, gulligaste barn.
