Värkar kommer, värkar går...
Gick och lade mig i sängen efter min och Fias Lojo-utfärd och somnade efter en stund. Sov i kanske en timme och vaknade av värkar flera gånger under den timmen:) Nu har värkarna lugnat sig och jag känner bara av ett svagt molande i korsryggen och nedre delen av magen... Tror jag ska försöka locka med Tobias på en kort promenad efter middagen och se om vi får igång värkarna igen på det sättet!
Tycker verkligen att det börjar vara dags för oss att få träffa vår lilla baby och känner mig redo för förlossningen. Eller ja, så redo man nu kan känna sig för något som man egentligen inte har någon aning om hur kommer att vara (utom teori från böcker och andras berättade upplevelser) och inte kan kontrollera.