ifrontmannahuset.blogg.se

Tre nya tänder kände vi för några dagar sen, som trycker sig fram hos lillen. Tre kindtänder (och troligtvis den fjärde på kommande när som helst) är inte roligt i en liten mun. Är en hel del gråt på kvällar och nätter och igår vaknade vi upp bredvid en liten vampyr. När som helst börjar det blöda i munnen, så en del kläder har fläckar och det gäller att hålla koll så att han inte torkar ansiktet mot någon möbel. Nåja, nu är mera än hälften av mjölktänderna snart helt framme, så vi går väl mot ljusare tider.

 

En förhoppning är att vi ska börja vara på bättre sidan med nätterna snart, så att vi hinner sova någon bättre natt innan bröllopet. Just nu blir det lite för få timmar för oss alla... Idag får Tobias i alla fall lite extra sömn nu på morgonen (jag och lillen har varit igång en timme redan), eftersom det är hans tur att bli firad av kompisarna innan bröllopet. Om en liten stund ska lillen få leka postiljon och  väcka pappa med att slå ett svart brev i huvudet på honom, så får vi se hur hans dag ska börja:) Själv ska jag bocka av så mycket det bara går på vår to-do-lista idag. Har kallat in förstärkning i form av lillens mommo, så nu ska det packas glas, vikas papper, skrivas shoppinglistor, köpas kakform mm. Tror dagen kommer flyga iväg!

Mommo och moster har varit iväg på lite shopping idag och båda köpt något fint åt lillen.  Mommo ha köpt en fodrad Didrikson-regndräkt. Jättegosig med mjukt fleecefoder och så pass stor att den borde passa fram tills det blir varmt i nästa vår. Och med mååånga reflexer, så han borde synas i mörkret.

Av moster fick han en ryggsäck till vår södernresa. I form av en uggla ocv med "koppel" fäst i sig, så han inte rymmer på flygfältet. Den ska packas full med böcker och Polly.

 

Lillen verkar tycka att det är jätteroligt och intressant att höra eko av sig själv när vi är ute på gården i stugan. Han ropar "ähh","dä/tä" och andra gulliga ljud medan han leker och tittar runt för att se pojken som svarar honom. Med berg åt nästan alla håll kommer ljudet lite varstans ifrån.

 

Lillen har haft bra dagar senaste tiden. På lördagen åkte vi till stugan med mommo, moster och hundarna, vilket betydde mycket tid ute, hela tiden sällskap och en sväng till stranden.  Vi blev kvar till söndagen,  så då hann vi också med en simtur:)

 

Igår var igen en toppendag, eftersom han hade pappa hemma hela dagen. Och så började morgonen med att det dök upp två grävmaskiner som började jobba rakt utanför vårt köksfönstret,  så han hade underhållning medan vi åt morgonmål. Idag är maskinerna fortfarande kvar, just nu längst bort vid vår tomt, så efter morgonmålet stod jag och lillen ute en stund och tittade på dem. Spännande för en liten 1åring:)

Lillen har nu börjat med långa nätter. Och lugna, utan 5-20 väckningar/natt.  Nu börjar natten vanligtvis mellan 20-21 och så vaknar vi runt 7. Någon gång under natten, kan variera från kl 12 till 5, flyttar han över till vår säng och somnar oftast genast om där. 

 

Lyxigt på många sätt! En pigg och glad pojke och minimalt med gråt under nätterna, piggare föräldrar och när han somnar lite tidigare finns det energi hos mig och Tobias att göra någonting innan vi slocknar.  Tidigare somnade han ju vid 22 och då var det vissa kvällar som han inte hann flytta till egen säng, för vi somnade alla samtidigt.

 

Gissar på att den bättre sömnen hör ihop med att han rör sig så mycket på dagarna.  Det är många stunder av hans vakna tid som han är stilla. Bara då vi läser böcker (en av hans favorit sysslor), då kan han sitta stilla i famnen hur länge som helst. 

Allt jag läst och hört om småbarn som får sprutor är att de blir trötta och hängiga, men inte vår lille pojk. Istället tog han extra tidig väckning idag och vaknade som en solstråle kvart före 6... Skönt i alla fall att han igen en gång verkar ha klarat sprutorna utan feber eller ont!

 

Idag tror jag vi ska hitta på något program utanför huset, frågan är bara vad? Besöka någon, ta en promenad till stan och kolla lite i butiker,  läsa i biblioteket eller ifall det inte regnar leka i någon lekpark? Tror det blir att väcka hjärnan med morgonmål och sen ta en diskussion med lillen om vad han vill göra:)

Nu har hela familjen varit till rådgivningen på lillens 1års koll. Jag gissade lite fel på längden då jag trodde han var minst 80cm. Resultatet av en snabb mätning blev 77,5cm, men då var han lite vriden och inte alls intresserad av att ligga rak på rygg, så kan kasta lite. Vikten gick bättre då jag gissade på över 10kg, närmare 10,5kg. Riktiga svaret var 10320g. 

 

Allting var jättebra med honom, syn och hörsel toppen. Han pratade på med sköterskan, kastade boll och var på jättegott humör. Enda jobbiga var att det skulle ges 3 sprutor, men det gick snabbt och mest illa tyckte han om att mamma och pappa höll fast han. Nu är det igen ett långt hopp till nästa koll, först vid 1,5år ska han till rådgivningens läkare. 

 

Efter ett sådant äventyr blev pojken lite trött (+ att vi varit halvvakna i 1,5h inatt, dumma dumma tänder som bråkar!), så han tar en tupplur ute i vagnen. Och så håller vi tummarna att ingen feber dyker upp mot kvällen. 

Lillens sömn har ändrat en hel del de senaste dagarna.  Tar vi senaste dygnet, så vaknade han 7 igår, sov dagssömnen 12-14 och somnade för natten 19.45. Vid 2 var han vaken i en halvtimme, men låg mest och tittade runt sig och sen sov vi till 7.15! Vad har hänt liksom?;)

 

Nu är det i alla fall morgon,  fredag och full fart hela dagen med att få allt gjort till kalaset. Ser ut att bli fint väder,  så vi ska plocka fram alla möbler som kan användas på terrassen.

Tänk att det har gått ett helt år sedan vi var där på BB och fick träffa vår lille pojk för första gången! Ett litet, skruttigt knyte med sin pappas ögon som genast var så vaken och med. Det var en lång väntan för alla, men han är värd varenda en minut av väntan, längtan, smärta och oro. 

 

Att ett så litet, hjälplöst knyte på ett år kan bli en liten pojke, med en stark vilja, humor och bus i ögonen.  Att han har lärt sig sitta upp, stå och till och med gå några steg. Förstår vad man säger, kan berätta vad han vill och inte vill. Får oss att skratta med sina busiga påhitt och skrämmas av hans oräddhet. 

 

En stor pojke, men ändå så liten. Kan massor själv, mer än jag och Tobias tror, men ändå så beroende av oss. En tuffing som dagtid gärna försöker rymma iväg på äventyr, men som samtidigt på natten allra helst kryper ihop längs min sida, med sitt huvud ingosat i min armhåla. 

 

Idag, klockan 10.21, påbörjar alltså världens finaste son sitt andra år här hos oss. Hjälp vad tiden flyger iväg!