Svårt att skiljas
Tycks vara svårt för mig att klippa navelsträngen helt... De två senaste nätterna har lillen somnat i egen säng (igår var han riktigt vaken, pratade och satte sig upp, men lade sedan lugnt ner sig och somnade!) och sovit där 21-02.
Tisdag-onsdagnatt kämpade jag på i 45minuter med att få honom att somna om i egen säng efter 2, men han blev bara mer och mer ledsen. Lite före tre började han gråta hysteriskt och det tog över en halv timme innan han lugnade sig. Sen var det några minuter lugnt, mera gråt, lite lugnt, gråt... Vid 4 fick han sin flaska och efter det somnade vi alla av utmattning. Tror det var den fjärde tanden i nedre käken som ställde till det, men nog också det att han inte fick vara hos mig.
I natt sövde jag om honom några gånger i egen säng, men vid två somnade vi tillsammans igen. Någon gång efter det men före 5 vaknade jag av att lillen kravlade sig upp på mig och lade sig att sova på min mage, med huvudet på mitt bröst. Samma sak efter att han ätit sin flaska vid 5, kröp över från Tobias sida av sängen och upp på mig där han somnade lugnt. Hur kan man "schasa" bort en liten pojke som så tydligt söker närhet?
Nej, början av natten i egen säng och så försöker vi sakta förlänga tiden han är där och korta ner på hur mycket han sover med mig/oss. Alla tycker att lillen är en så trygg och glad pojke och jag tror starkt på att det att han fått så mycket närhet han vill ha, också nattid, har spelat en stor roll för lillens trygghet. Och föresten, varför ska lillen behöva sova i en egen säng, när jag och Tobias får sova tillsammans? För honom är ju världen ännu ny och en mardröm är lika verkligt som allt som händer då han är vaken. Rätt ska va´ rätt och vår säng är nog tillräckligt stor för oss alla tre:)
